En berättelse om kristen tjänst ur helige Nikolaus liv
- By Christina
- 6 mars, 2019
- Kommentarer inaktiverade för En berättelse om kristen tjänst ur helige Nikolaus liv
Syrisk-ortodoxa kyrkan, liksom många andra ortodoxa kyrkor, firar minnet av helige Nikolaus den 6 december. Helige Nikolaus som verkade i slutet av 200-talet och under första hälften av 300-talet är nog mest känd för att vara föregångaren till den moderna jultomten. (Helige Nikolaus, som var biskop i Myra, brukade hjälpa fattiga utan att ge sig själv till känna, och därmed kom han att bädda för dagens jultomte.) Helige Nikolaus är också känd för att vara undergörare, varför han också kallas för Undergöraren. I de liturgiska texterna som Syrisk-ortodoxa kyrkan använder vid hans festdag den 6 december, finns det en intressant berättelse, som jag tror är intressant för varje kristen som – på ett eller annat sätt – tjänar.
Kort och gott, handlar berättelsen om hur Satan tar sig in i ett kloster och förstör munkarnas tjänst, och om hur helige Nikolaus räddar munkarna ur Satans våld. Även om få här är munkar, tror jag att berättelsen har ett vägledande innehåll även för kyrkliga tjänare, vare sig präster, diakoner eller lekmän.
Berättelsen är lång men intressant. Nog är den värd att läsas av den som tror att tjänsten är viktig och är öppen för råd om hur man slår vakt om en sund och gudfruktig tjänst. Berättelsen lär oss vilka fallgropar som finns i tjänsten och därtill pekar den ut hur Satan – den som vill förstöra tjänsten – arbetar för att nå sitt syfte. Här nedan kommer hela berättelsen i svensk översättning (från syriska).
†††
Kom vänner, lyssna till en berättelse om helige Nikolaus. Kom vänner, se vilken nivå han upphöjdes till tack vare sitt heliga liv.
I ett kloster levde enkla munkar som den listige Satan fick att falla genom sin sluga list.
En dag bultade den listige Satan på dörren till klostret. Munkarna öppnade för honom eftersom han uppträdde som en fattig främling, och de förde honom in till klostret.
Till det yttre såg han ut som tiggare, men till sitt inre var han en förstörare. Han uppträdde inför munkarna som en fattig och förkrossad människa.
Munkarna sade: ”Berätta för oss, o du man, om dig själv. Var kommer du ifrån? Vi ser att du är besvärad och orolig.
Han svarade: ”Ert förträffliga liv har drivit mig att komma till er boning. Jag har hört goda rykten om er, och därför kom jag till er.”
De sade: ”Du kanske inte kan stå ut med munklivets kamp, för du är ju en ung och svag man, och demonernas strid är svår.”
Han svarade: ”Det är rätt det ni säger till mig. Men jag ska ta skydd i er. Heller dör jag bland er än lever utan er.”
De sade: ”Se, klostret står öppet för dig. Kom och bli en av oss.”
Den listige ropade med en gråtfärdig röst: ”Ni är Guds välsignade”. Och så gjorde de honom till munk, han som är en fiende till alla munkar.
Genast började han att visa fram klosterlivets levnadssätt: stillhet, ödmjukhet och böjt huvud inför munkarna.
Med tårfyllda ögon lovsjöng han utan uppehåll. Han vakade och fastade. Han läste böcker och bad böner dag och natt.
De enkla munkarna såg att hans levnadssätt var bättre än deras, och de tänkte för sig själva att han nog är dygdigare än vad de är.
Den listige Satan gjorde sig själv dygdig, när han egentligen står långt bort från dygden, bara för att kunna få de på fall.
Alla munkar upphöjde honom och sade: ”Han är värdig att bli vår ledare! Han är ett gott exempel för oss! Om han blir vår ledare kommer han att sammanföra oss med änglarna!”
Enkla munkar trodde att han var en duva, när han i själva verket var en hök som väntade på rätt tillfälle att fånga dem.
Munkarna samlade sig hos den listige Satan och sade med en gemensam röst: ”Vi vill att du blir vår ledare!”
När den listige Satan hörde detta, då blev han glad i sitt hjärta, men han visade inte sin glädje utåt. Tvärtom, visade han sig beklämd och svarade: ”Jag är inte värdig detta. Jag är en svag syndare.”
Han fortsatte: ”Jag kan inte bli er ledare.” Men munkarna gjorde honom till klosterledare ändå.
Genast förstod den listige Satan att möjligheten hade kommit för honom att sprida sin falska och mödosamma lära.
Han ökade fastorna. Han förlängde bönerna och intensifierade tjänsterna. Han krävde av alla munkar att de skulle göra 900 knäböjningar varje natt. Därtill utförde den listige Satan allt detta i alla munkars åsyn.
Trötthet kom över munkarna. De orkade inte med allt. Och när de såg att bara han orkade med allt, då föll de i svår oro.
Då sade den listige Satan: ”Jag tror att ni är svaga. Det verkar som att nattens vaka har fått er på fall. Om ni vill kan vi minska på allt, för ni har blivit helt nedslagna.”
De lade beslutet i hans händer och sade: ”Vi gör som du vill.” De var fästa vid honom. Allt som han befallde, det gjorde de. Så minskade han på allt.
Därtill sade han: ”Jag är mycket imponerad av kung David som har befallt att man ska lovprisa Herren med harpor.” Han fortsatte: ”Därför, mina bröder, bör vi skaffa oss olika slags musikinstrument. Är vi inte bättre än kung David?”
De enkla munkarna som saknade omdömesförmåga lyssnade till den listige Satan. De skaffade musikinstrument och komponerade olika slags sånger som de använde i stället för bön.
Så höll de på under en tid. Men snart kom helige Nikolaus att bli medveten om att dessa munkar hade blivit vilseförda av den listige Satan.
Då reste han sig upp och begav sig till den by där klostret fanns beläget. Där hörde han trummor, cymbaler, harpor och trumpeter ljuda.
Han frågade några som han hade träffat i byn: ”Vad är detta för oljud som jag hör? Finns det någon kung i närheten? Eller någon annan som är sänd före honom?”
De svarade: ”Nej, inte alls, utan det är så munkarna i klostret däruppe lever. Dag och natt spelar de på instrument och sjunger sånger. Och så säger de att detta är vad kung David har lärt ut.”
Helige Nikolaus hörde vad som sades och blev ledsen, därför att munkarna hade tagit miste och fallit. De hade bytt ut den helige Andens sånger mot den listige Satans sång och musik.
Den segerrike Nikolaus skyndade sig upp till klostret. När han kom fram till sångernas och musikens kloster, möttes han av munkarna, bärandes på sina musikinstrument.
Heliga Nikolaus frågade dem: ”Vem har lärt er detta levnadssätt?”
Munkarna svarade: ”Vår ledare har lärt oss detta.”
Helige Nikolaus sade: ”Var är er ledare? Gå hämta honom så att vi tillsammans kan söka efter sanningen!”
De svarade: ”Vi ska kalla hit honom. Han är här. Vi såg honom för inte så länge sedan.”
De skyndade sig till den listige ledarens rum för att kalla på honom. Där fann de honom liggandes i sin säng.
De sade: ”Ledare, det finns en man här, en stark man, som vill träffa dig. Han verkar ifrågasätta och vanära det levnadssätt som du har lärt oss.”
Den listige ledaren svarade: ”Säg till honom att jag inte är här. För jag känner mig trött. Jag tror att jag har blivit sjuk.”
Munkarna återvände till helige Nikolaus och sade: ”Vår ledare är sjuk, och han är därför för trött att träffa någon.”
Helige Nikolaus svarade: ”Är han trött? Är han sjuk? Jo, er ledare föll i en svår sjukdom redan i begynnelsen. Kom, låt oss gå besöka den sjuke!”
Helige Nikolaus skyndade sig till den listige Satan som låg i sin säng. När han kom fram, då försvann den listige Satan som rök och rymde från klostret.
Med en hög och skakig röst ropade den listige Satan: ”Ve dig Nikolaus. Jag hade äntligen funnit vila i en boning, och så kom du och fick mig att rymma.”
Helige Nikolaus sade: ”I Jesus, vår Guds, namn säger jag dig, o du listige Satan, att du inte har någon verklig makt bland människor.”
O helige Nikolaus, liksom du fördrev Satan från munkarnas kloster genom dina böner, fördriv på så sätt Satan och hans list från våra boningar!
by 