Kyrkofadern Mor Afrem Syriern

By Eliane
14 september, 2015
Kommentarer inaktiverade för Kyrkofadern Mor Afrem Syriern

”Den heliga Andens harpa” och ”syriernas sol” blev Mor Afrem kallad av kyrkofadern Mor Johannes Guldmunnen. Han fick namnen ”dikternas hav”, ”den goda källan” och ”araméernas krona” av den helige Jakob av Sarug. För den syrisk ortodoxa kyrkan är Mor Afrem en skatt full med rikedomar och en pelare för kyrkans tro. I början av 300-talet föddes Mor Afrem i Mesopotamien och växte upp i en kristen familj. Redan i sin ungdom valde Mor Afrem att förkasta världen och var en lärjunge till biskopen av Nisibis, den helige Jakob. Tillsammans med biskopen närvarande han på kyrkomötet i Nicaea år 325. Av sin biskop Jakob av Nisibis lärde han sig asketismen och var en representant för urtypen av munklivet eftersom det på den tiden inte fanns ett klosterliv på samma sätt som det gör idag. Han valde att leva ensam för Gud och ge honom sin tid och sitt liv.

Han var diakon i kyrkan och påbörjade ett poetiskt författarskap. Under en trettio års tid undervisade Mor Afrem i skolan i Nisibis som biskopen Jakob hade grundat. Han flyttade senare till Edessa på grund av den persiska invasionen. Efraim som inte ansåg sig vara värdig prästämbetet spelade dum när diakonerna på begäran av den helige Basileios av Caesareas skulle hämta honom.

Bar Daysan var en heretiker som genom att tonsätta sina dikter spred sina läror. Mor Afrem lade märke till att musiken hade en stor inverkan på människor och bestämde sig för att ta samma melodier men byta ut texten. På så sätt spred han den sanna kristna läran. För att beskriva hans liv skriver patriarken Efrem I Barsaoum att han var ”en flammande eld som brände de missledande heretikernas ogräs, en briljant och trogen soldat som höll vakt om ortodoxins fäste.” Det var också Mor Afrem som initierade körsång för diakonissorna i kyrkan. När människorna drabbades av stor nöd i Edessa lämnade Mor Afrem sitt eremitliv på berget och begav sig till staden för att hjälpa till. Han vann de rikas förtroende och fick av de gåvor som kunde rädda de fattiga i nöden. Mor Afrem avled den 9 juni år 373.

”En berättelse om Mor Afrem handlar om när han levde som ihidoyo på Edessaberget. Då kom några änglar med en skriftrulle till en annan eremit, som bad i en cell tillsammans med två änglar. En av eremitens änglar frågade vem som skulle ha skriftrullen och fick som svar: ”Idag finns ingen bland människor som förtjänar den förutom Afrem syriern på Edessaberget.” Den bild som vi ofta ser av Mor Afrem i våra syrisk ortodoxa kyrkor har sammanflätat visionen med vinrankan och den med änglarna, för ofta ser vi Efraim ta emot en skriftrulle av en eller två änglar framför ett vinträd.”

Vad kan vi lära oss av kyrkofadern Mor Afrem?

”Om vi iakttog Mor Afrems liv hade vi fått veta hur vi kan bli kristna helgon. Ty han är en välluktande doft i heligheten. Han som gick i fädernas spår och följde deras vägledning. Det har sagts om helgonet Mor Afrem att han är likt Abel när han offrade sig själv till den eviga Guden. Han övervann Enok i hoppet, Noak i överflödet, Abraham i tron, Isak i lydnaden och Jakob i hans syn på och vetskap om de gudomliga och fördolda mysteriernas trappsteg. Han blev lik Josef i sin kyskhet och undervisning av frälsningsläran till vuxna och barn. Han efterliknade Mose och räddade kristna från förtryckets hav och de stora heretikerna. Han efterliknade Josua, Nuns son och öppnade de rikas händer för att ge [de fattiga]. Han följde Samuels exempel i sin tjänst sedan sina ungdomsdagar. Han efterliknade Elia i hans uppsteg till himlen i dygdernas vagn. Han efterliknade Elisa i andens och ordets styrka. Han efterliknade profeterna i deras gemenskap och uppbyggelse. Han efterliknade Johannes döparen i sina predikningar och uppmuntran till ångern och bikten av synderna. Han gick Aposteln Paulus väg med tålamod i prövningarna och med ständig strävan efter att sprida tron.

Mor Afrem var helgon till ord och handling. Han behandlade människor i helighet och hans sista ord som han bekände innan han steg upp till himlen var följande: ”Jag har inte förbannat eller talat illa om någon och inte heller blivit osams med någon av de troende under hela mitt liv.” [Om vi frågar oss själva], vem kan leva i denna värld utan att falla i tungans synder? Mor Afrems liv var sannerligen änglalikt på jorden och ett levande exempel för oss troende.”

Låt oss avsluta med en vacker bön som vi finner i böneboken shimo om Mor Afrem: ”Jag har mediterat över allting och inte sett något nyttigare än att frukta Herren. Salig är den som älskar den (gudsfruktan). Den rättfärdige Josef älskade den och blev kung av Egypten. Den store Mose älskade den och med sin stav delade han Röda havet. Ananias hus älskade den och blev räddat från elden. Den är mycket mer åtråvärd än Guld och sötare än honungskakan. Gudsfruktan, salig är den som älskar den.”- Vakbönen, tisdag kväll

Må hans böner vara vår borg.