Världen är inte ond utan den är sjuk

  • By Christina
  • 28 januari, 2019
  • Kommentarer inaktiverade för Världen är inte ond utan den är sjuk

Att vi går runt bland våra medmänniskor – oavsett vem de är – och tänker att de är onda då vi känner oss felaktigt behandlade och utsatta, är inte bara skadligt för oss utan det är också främmande för den kristna läran om Gud och människan.

Gud skapar inte onda människor. Allt Gud skapar är gott. Varje människa är god. Oavsett religion. Varför? För att enligt kristendomen är alla människor skapade till Guds avbild och Guds avbild är god, inte ond. Vidare säger kristendomen att Guds avbild finns i varje skapad människa oavsett hur nära eller avlägsen hon är Gud. Ingen människa kan någonsin förlora Guds avbild. Människan, alla världens människor, är och förblir Guds avbilder och därför kan ingen människa vara ond.

Men många (om inte alla) människor lider mer eller mindre av andliga sjukdomar som högmod, begär, ilska och listan kan göras lång. Därför sade Jesus Kristus om sig själv i Lukasevangeliet 5:31 att han är läkaren och att människorna är sjuka som han har kommit för att hjälpa.

Att vi som kristna går runt och tänker om våra medmänniskor att de är onda visar inte bara att vi har missförstått kristendomen utan det visar oss att vi själva är sjuka. Endast en andligt sjuk människa skulle kolla på sin medmänniska och tänka om henne att hon är ond. Om Jesus Kristus kollade på syndare och sade att de var sjuka, som han har kommit för att hela, hur kan vi då kolla på samma människor och säga att de är onda? Vet vi något som Jesus Kristus inte visste? Att tro att andra människor är onda är utan tvekan facit på högmod, samma högmod som fick Satan att falla från sin rang som en helig ärkeängel.

Älskade vänner, låt oss inte tänka om varandra att vi är onda men låt oss erkänna för varandra att vi är sjuka. Där börjar läkningsprocessen. Så börjar vi vandra på fridens väg.

Tänk dig att du står i kö någonstans och helt plötsligt känner du att någon bakifrån krockar med dig kraftfullt. Du kastas några steg fram medan ilskan smyger in i dig och du tänker: ”Vilken idiot var det där!” Och så vänder du sig om, redo för att skrika. Men då ser du att personen som krockade med dig är blind och råkade omedvetet på grund av sin blindhet krocka med dig. Vad händer då med ditt inre liv? Allt lägger sig och lugnet kommer tillbaka. Varför? För att du tänker: ”Personen är blind, stackare.” Tänk om vi kunde tänka så om alla våra medmänniskor: att vi alla är mer eller mindre andligt blinda! Vad hade hänt då? Jo, då hade vi varit kristna på riktigt…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather
Categories: Reflektioner