Varför låter Gud beskriva sig själv med ofullkomliga mänskliga begrepp som att ångra sig och bli bedrövad?

By Christina
23 april, 2017
Kommentarer inaktiverade för Varför låter Gud beskriva sig själv med ofullkomliga mänskliga begrepp som att ångra sig och bli bedrövad?

När man läser Gamla Testamentet stöter man ofta på passager som beskriver Gud med mänskliga begrepp, som till exempel:

”Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter var onda. Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var ledsen i sitt hjärta. Herren sade: ’Jag ångrar att jag har gjort människan.'” (1 Mos 6:5–7)

Att ångra sig och vara ledsen uttrycker mänsklig svaghet och ofullkomlighet. Dessa begrepp är inte lämpliga för att tala om den upphöjda gudomliga naturen som aldrig någonsin kan ångra sig eller vara ledsen. Hur kommer det då sig att Gud låter beskriva sig själv med just dessa och liknande mänskliga begrepp?

Ett fantastiskt svar finns hos kyrkofadern Mor Jakob av Serugh. Han skriver:

”Den som har förstått att Gud älskar människan, kommer med enkelhet förstå varför Gud säger att han blir bedrövad och ångrar sig. Trots att dessa begrepp är främmande för Guds eviga natur, valde han att använda begreppen om sig själv när han talade till människan för att lära henne att ångra sig. Människans ondska hade blivit stor på jorden, och Gud sade: ’Jag ångrar att jag har gjort människan’. Av detta skulle den skyldiga människan förstå hur allvarlig synden är, eftersom den fick Gud att ångra sig, och på grund av detta skulle människan närma sig omvändelsen genom att ångra sig. Gud ville följaktligen uppväcka ångern i människan, eftersom det var nödvändigt för människan att ångra sig från det onda som hon hade gjort, och därför sade han, ’jag ångrar mig’, för att människan skulle följa hans exempel och omvända sig för att återfå det himmelska livet.”

Gud använder alltså ett mänskligt språk när han talar med oss för att sänka sig till vår nivå, som är fallen, och sedan upphöja oss till det himmelska livet. När vi alltså läser i Gamla Testamentet att Gud blir tillskriven ofullkomliga mänskliga begrepp, som att ångra sig, så betyder det inte att Gud till sin natur är ofullkomlig, utan det är ett konkret exempel på hur mycket Gud älskar oss. Han älskar oss så mycket att han inte bryr som om ”sitt rykte” utan är villig att komma ner till vår fallna mänskliga nivå för att höja upp oss till den himmelska nivån. Mor Jakob skriver:

”Gud ödmjukade sig och accepterade genom sin kärlek att tillskriva sig själv mänskliga egenskaper för att hjälpa oss. Han närmade sig oss för att vi skulle följa honom. Genom sin goda vilja accepterade Gud att bli tillskriven våra svagheter när han i själva verket är avlägsen dem. Vid tidens slut gick Gud längre än att bara låna mänskliga begrepp för att hjälpa oss. Vid tidens slut valde Gud att bli begreppen, att bli människa, för att en gång för alla hjälpa oss med den främsta hjälpen. Gud blev människa och tog på sig vår svaghet för att stärka oss och föra upp oss till himlen!”

Att Gud lånade ofullkomliga mänskliga begrepp i Gamla Testamentet, för att hjälpa oss att omvända oss till det eviga livet, var alltså dessutom en symbol för Herren Jesus inkarnation! I Gamla Testamentet lånade Gud mänskliga begrepp. I Nya Testamentet blev Gud mänsklig!