Det finns en skillnad mellan kyrkliga-universella och folkliga-lokala traditioner: Känner du till skillnaden?

  • By Christina
  • 1 april, 2017
  • Kommentarer inaktiverade för Det finns en skillnad mellan kyrkliga-universella och folkliga-lokala traditioner: Känner du till skillnaden?

1. En tradition är, kort och gott, en sak som har blivit överlämnad från en generation till en annan. Den överlämnade saken är inte främst en materiell sak, utan den saken är ett immateriellt arv som involverar uppfattningar, livsstilar, uppföranden, seder, bruk, frågor och svar.

2. Tro aldrig någonsin att det finns någon på den här planeten som kan leva utanför en tradition! Man hör ju ganska ofta folk säga, ”jag är inte traditionell, utan fri och liberal”, som om de ville säga, ”du har traditioner som du följer slaviskt, men jag är fri som en fågel”. Den som påstår något sådant har förhastat sig, helt klart. Traditionen för människan är som vattnet för fisken. Det är ett faktum att fisken lever i och av vattnet oavsett hur mycket den tror och säger att den lever utanför vattnet.

3. Det är vidare viktigt för oss att inse att det finns en skillnad, en mycket viktig skillnad, mellan folkliga-lokala traditioner och kyrkliga-universella traditioner.

4. Folkliga-lokala traditioner är, som deras namn kanske indikerar, varierande. Detta är ett faktum. Om man lär känna olika folk ser man snart att de har många olika och varierande traditioner, även om de i viss utsträckning har gemensamma traditioner. Och tittar man dessutom på ett och samma folk, upptäcker man över tid att folkets traditioner förändras, ofta i samband med att folket byter lokal (dvs. byter plats där folket bor). Alltså, en tradition är folklig eftersom den har att göra med ett visst folk uteslutande, och en tradition är lokal eftersom den är variabel till den rådande lokala platsen. En till viktig sak om folkliga-lokala traditioner är att de är oskrivna. Därför är de extra känsliga och föränderliga från en generation till annan.

5. Kyrkliga-universella traditioner är, som deras namn kanske indikerar, mer fasta än folkliga-lokala traditioner. Varför? Den främsta anledningen är att kyrkliga traditioner skrevs ner! Hur då? Jo, i liturgiska, kyrkorättsliga och patristiska texter (dvs. texter från kyrkofäder). Alltså, kyrkan har i princip alltid skrivit ner sina traditioner på ett eller annat sätt. Låt mig ta ett konkret exempel: Hur ser kyrkan på, säg, samboförhållande? Det är enkelt att veta. Finns det en liturgisk text (exempelvis en bön för välsignelse av sambopar) eller ett kyrkorättsligt beslut eller en patristisk text som säger att samboförhållandet är kyrkligt? Om inte, då måste man veta att sambofenomenet är en folklig-lokal tradition (en modern västerländsk tradition) och inte en kyrklig-universell tradition. På det här sättet kan man enkelt veta om en viss tradition är kyrklig eller inte. Alltså, om du stöter på en tradition, utan att kunna finna en liturgisk, kyrkorättslig eller patristisk text som bekräftar den, då är den traditionen inte kyrklig. Att den kyrkliga traditionen vidare sägs vara ”universell” är oerhört viktigt. För kyrkliga traditioner gäller över alla kyrkor i hela världen, till skillnad från folkliga traditioner som nästan alltid är bundna till en viss plats. Alltså, att fasta nu under veckorna före påsk är en universell tradition som alla syrisk ortodoxa kyrkor i hela världen gör.

6. Varför är det viktigt att känna till skillnaden mellan folkliga-lokala traditioner och kyrkliga-universella traditioner? Jo, för att en universell kyrka, som den syrisk ortodoxa kyrkan, som består av folk från olika länder, kommer onekligen att komma i kontakt med flera och olika folkliga-traditioner. För att inte riskera att de folkliga-lokala traditionerna och de kyrkliga-universella förväxlas, så måste vi vara medvetna om vad som är vad. Även om den syrisk ortodoxa kyrkan i dag till stor del består av en etisk grupp, så har den här etiska gruppen levt splittrad på olika platser i Mellanöstern: Turkiet, Syrien, Libanon, Irak och Jerusalem. Och i var och en av dessa länder råder olika folkliga-lokala traditioner. Därtill har syrisk-ortodoxa kristna från alla dessa länder sedan 50 år tillbaka börjat emigrera till Amerika, Europa och Australien. Där har man stött på nya folkliga-lokala traditioner. Därtill har vi på senare tid bevittnat att människor från andra etniciteter har blivit syrisk-ortodoxa: som svenskar, perser, kurder, latinamerikaner, spanjorer, amerikaner, holländare, tyskar. Dessa kommer ju inte tomhänta, utan har egna folkliga-lokala traditioner! Så, för att vi inte på lång sikt ska ”tappa bort” de kyrkliga-universella traditionerna bland alla folkliga-lokala traditioner genom främst förväxling så bör vi vara mer medvetna om vad som är vad. Hur kan jag veta vad som är kyrkliga-universella traditioner? Det kan jag genom de liturgiska, kyrkorättsliga och patristiska texterna. Den traditionen som inte har ett godkännande av en liturgisk ordning, kyrkorättslig kanon eller en bekräftelse av en kyrkofader, bör förhållas till som just en lokal-folklig tradition.

7. Är folkliga-lokala traditioner fel eller orätt? Inte alls. Det finns många folkliga-lokala traditioner som inte bara är viktiga och vackra, utan de hjälper även den troende människan att vara kristen. Men det finns samtidigt folkliga-lokala traditioner som är skadliga för att de strider mot grundläggande kristen moral, som till exempel samboförhållandet. Men varje folkliga-lokal tradition bör självfallet utvärderas närmare av den som är involverad i den genom att studera den i ljuset av den kristna kyrkans lära och moral.

8. Men i slutändan bör alla vi vara medvetna om att allt som jag har lärt mig som traditioner är inte nödvändigtvis kyrkliga-universella. Men jag kan ta reda på det. Och det bör jag göra, för att på så sätt inte vara en hjälpande orsak att den kyrkliga-universella traditionen förväxlas med den folkliga-lokala och i förlängningen försvinner på grund av min vårdslöshet.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather
Categories: Education, Histora