Får en kvinna gå till kyrkan och ta nattvard i samband med sin menstruation?

  • By Christina
  • 28 mars, 2017
  • Kommentarer inaktiverade för Får en kvinna gå till kyrkan och ta nattvard i samband med sin menstruation?

Denna fråga har ställts direkt till den syrisk ortodoxa kyrkans överhuvud H.H. Patriark Moran Mor Ignatius Afrem II. Om honom säger den syrisk ortodoxa kyrkans konstitution följande:

”[…] The Patriarch is the Supreme Head of the Syrian Orthodox Church of Antioch, the defender of its faith, doctrine, and apostolic traditions. The symbol of its unity, its representative and spokesman everywhere. The general supervisor of all its affairs, and the spiritual father of all Syrian Orthodox people worldwide. He must be obeyed by the Catholicos, Metropolitans, priests, monks, nuns, deacons and all laity […].” (Artikel 7, källa: http://www.soc-wus.org/ourchurch/constitutioneng.html)

H.H. patriarken var mycket tydlig i sitt svar på frågan. Svaret är: Ja, den menstruerande kvinnan idag får gå till kyrkan och får delta under nattvardsgudstjänsten.

Nedan ska en förklaring presenteras så att vi djupare kan förstå frågan och svaret om den menstruerande kvinnans närvaro i kyrkan samt hennes deltagande i nattvardsgudstjänsten (baserat på samtalet med H.H.).

(1) Det är helt riktigt att vi redan i Gamla testamentet läser att en kvinna som menstruerar inte får närma sig det heliga eftersom hon, när hon menstruerar, förstås som oren:

”När en kvinna har sin flytning och det kommer blod från hennes kropp, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som rör vid henne skall vara oren ända till kvällen.” (3 Mos. 15:19)

Låt oss först klargöra en sak. Om vi läser hela kapitel 15 ser vi tydligt att det inte är enbart en menstruerande kvinna som förstås som oren, utan redan vers 3 förklarar:

”Om någon får flytning från sin kropp, är hans flytning oren. Detta är vad som gäller om hans orenhet så länge flytningen pågår: Vare sig hans kropp avsöndrar flytningen eller tillsluter sig för flytningen, är han oren.” (3 Mos. 15:3)

Lägg märke till att versen talar dels i generella termer, dels om flytningar. Alltså, om någon, oavsett vem, får en flytning från kroppen, klassas denne person som oren. (Flytning refererar inte till menstruationsblodet, utan till flera typer av utsöndringar från kroppen som i de flesta fallen beror på någon form av sjukdom. Läs om flytningar här: http://www.1177.se/Fakta-och-…/…/Flytningar-fran-underlivet/.) I vers 4 läser vi att allt som denne person (som alltså har flytningar) ligger på ska förstås som orent, och i vers 5 heter det till och med att ”den som rör vid något som den sjuke legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.” Läs vidare fram till vers 15 för fler detaljer om orenheten i anslutning till personen som har flytning. Igen, låt detta stå klart: I Gamla testamentet läser vi inte att enbart menstruerande kvinnor förstås som orena, utan även män som har flytningar (samt män som haft sädesutlösning, se ex. vers 16f). I Gamla testamentet återfinns flera föreskrifter om orenhet, som ex. den om att en som lider av spetälska ska förstås som oren samt leva avskild från andra människor (jmf. 3 Mos. 13:46).

(2) Men hur ska vi förstå detta med orenheten i Gamla testamentet? Låt vår utgångspunkt (som alltid) vara Herren Jesus Kristus. Han säger: ”Det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant orenar människan.” (Matt. 15:18-20) Herren Jesus Kristus placerar således orenheten i dess rätta plats, i människans inre, i människans hjärta, som följaktligen förmår föda syndiga gärningar. Igen: orenheten är i det inre, inte i något yttre. Därför skriver den välsignade aposteln Paulus följande:

”För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade.” (Tit. 1:15)

Aposteln Paulus lokaliserar orenheten i det inre, precis som Herren Kristus, alltså i det orena förståndet och samvetet. Minns även att Herren Kristus närmade sig och helade sådana som förstods som orena! Det finns många sådana ex. i Nya testamentet. Här följer en:

”När han gick ner från berget, följde mycket folk efter honom. Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: ’Herre, om du vill, kan du göra mig ren.’ Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ’Jag vill. Bli ren!’ Genast blev mannen ren från sin spetälska.” (Matt 8:1-3)

Det intressanta här är Herren Kristus rör en spetälsk trots att man enligt Gamla testamentet inte fick göra det eftersom en spetälsk förstods som oren. En spetälsk skulle leva avskilt från människorna i staden och endast om han blev botad (medan avskild) skulle han få gå tillbaka till staden och till prästen som skulle undersöka honom och förklara hon ren efter offerceremoni (se 3 Mos. 14).

(3) Betyder detta att det råder en motsägelse mellan Gamla testamentet och Herren Kristus undervisning? Nej, inte alls, i alla fall inte för den som förstår hur kristna förhåller sig till Gamla testamentets föreskrifter. Gamla testamentets föreskrifter som förvisso var verkliga hade en djupare egentlig mening. Syftet med föreskrifterna om orenhet var att belysa vikten av människan renhet som i grund och botten har en, i människan, inneboende existens och verkan. Orenheten bor i oss, inte utanför oss. Men det yttre påminner oss ju som det inre, varför föreskrifterna om det yttre berör det inre! Alltså, menstruationen eller flytningen mötes av en fysisk, yttre, föreskrift om att inte närma sig det heliga eftersom man förstods som oren. Men den egentliga, inre, meningen av detta var att påminnas och inse sitt inres orenhet! Så föreskrifterna om orenhet i Gamla testamentet kallar vi för typologi, dvs. de är verkliga men pekar på något verkligare. Kolla hur vacker följade utläggning om orenheten, av Mor Johannes Guldmunnen, är:

”What then is unclean? Sin, malice, covetousness, wickedness. As it is written: ’Wash you, make you clean, put away the evil of your doings.’ (Isa. i. 16.) ’Create in me a clean heart, O God.’ (Ps. li. 10.) ’Depart ye, depart ye, go ye out from thence, touch no unclean thing.’ (Isa. lii. 52.) These observances were emblems of purifications. ’Touch not a dead body,’ it is said. For sin is such, it is dead and offensive. ’The leper is unclean.’ For sin is a leprosy, various and multiform… He again whose seed passes from him is unclean, consider one that is so in soul, casting away his seed. He who is uncircumcised is unclean. These things are not allegorical but typical, for he who does not cut off the wickedness of his heart is the unclean person. He who works on the Sabbath is to be stoned, that is, he who is not at all times devoted to God, shall perish. You see how many varieties of uncleanness there are. The woman in child-bed is unclean. Yet God made child-birth, and the seed of copulation. Why then is the woman unclean, unless something further was intimated? And what was this? He intended to produce piety in the soul, and to deter it from fornication. For if she is unclean who has borne a child, much more she who has committed fornication. If to approach his own wife is not altogether pure, much less to have intercourse with the wife of another. He who attends a funeral is unclean, much more he who has mixed in war and slaughter. And many kinds of uncleanness would be found, if it were necessary to recount them all. But these things are not now required of us. But all is transferred to the soul.” (Kommentar på Titusbrevet, källa: http://www.tertullian.org/fathers2/NPNF1-13/npnf1-13-114.htm)

Så Mor Johannes Guldmunnens budskap, liksom Herren Kristus och Paulus, är att föreskrifterna om orenheten i Gamla testamentet i själva verket är typologier och syftar till att belysa och påminna människan om den verkliga synden som bor i människans inre! Den verkliga synden är det syndiga hjärtat. Punkt. Och, vidare, från ett sådant orent hjärta flödar alla slags orena gärningar. Så den verkliga reningen är hjärtats renhet.

(4) Men, som vi alla säkert vet, finns det kyrkofäder som säger att en menstruerande kvinna inte får närma sig det heliga. Men varför? Låt mig inleda svaret med följande: Vi alla vet att Herren Kristus förklarade all mat som rent att äta (se Mar. 7:19). Men minns att apostlarna, i sin första synod i Jerusalem (se Apg. 15), bestämde föreskrifter om förbud för viss mat! Varför gjorde de det, trots att Herren Kristus hade förklarat alla mat rent? Svar: Sammanhang och kontext! Minns även att apostlarna tydligt lärde att ingen omskärelse för kristna behövs, men trots det lät aposteln Paulus omskära sin lärjunge Timoteus! Varför? Svar: Sammanhang och kontext! Sammanhangen och kontexterna är följande: Glöm inte att den tidiga kristna kyrkan bestod till stor och främsta del av judar, som hade en mer än tusenårig förståelse av sina orenhetsföreskrifter i ryggenmärgen. De förstod orenhetsföreskrifterna i Gamla testamentet som att en troende absolut inte fick äta viss mat samt att alla som blir troende måste omskäras oavsett (och de tycktes missa den verkliga betydelsen som Herren Kristus undervisning betonade). Det var självklart inte alla judar som missade den verkliga betydelsen, som Herren Kristus undervisade om, men det var onekligen en övervägande majoritet. Så hur enkelt är det för dessa att ge upp, eller snarare revidera sin förståelse av, det som de och deras fäder gjort i flera hundra år? Inte enkelt! Försök ändra en person idag som har en bestämd uppfattning om någonting och se hur svårt det är! Så den tidiga kyrkan växte fram i detta sammanhang och i denna kontext: att etablera kristenhet i en judisk miljö. Det var inte alltid enkelt! Och just på grund av detta lät aposteln Paulus omskära sin lärjunge Timoteus, dvs. för att inte skapa oenighet mellan sig själv och de bland de äldre judarna som ville hålla fast vid omskärelsen. Och av denna anledning infördes matrestrektioner i synoden i Jerusalem.
Detta nämnda hjälper oss att (delvis) förstå varför det finns föreskrifter hos en del kyrkofäder (dvs. i kyrkorätten) som visserligen säger att en menstruerande kvinna inte bör gå till kyrkan eller delta i gudstjänsten. Notera: alla kyrkofäder säger inte detta, men det finns de som säger det på grund av (som redan förklarat) det judiska miljön i den tidiga kyrkan. Den judiska miljön är dock inte den enda faktorn (men kanske den viktigaste?) till att en del fäder föreskrev förbud för den menstruerande kvinnan att närma sig det heliga; även andra faktorer finns men som vi inte alla gånger känner till. Men Mor Johannes Guldmunnen, som är känd för att inte kompromissa med det judiska sammanhanget och kontexten, sätter orenhetsföreskrifterna i rätt förståelse. Och det är just i denna förståelse som vår Patriark, H.H. Moran, lutar sig på när H.H. säger att det är tillåtet för en menstruerande kvinna att gå till kyrkan och delta i nattvarden.

(5) Så låt oss slutligen titta på kyrkofäderna och kyrkorätten. Igen, vi vet inte alltid sammanhanget till föreskrifterna, dvs. till varför just de specifika fäderna under den tiden satte just dessa föreskrifter. Detta måste studeras djupare. Och studier tar tid! Men ibland vet vi sammanhanget. Och ett sammanhang är, som redan nämnt, den judiska bakgrunden. Här följer dock några föreskrifter som är tagna från verket: The Synodicon in the West Syrian Tradition, översatt från syriska till engelska av Arthus Vööbus, Louvain, 1975-6.
Följande föreskrift kommer, enligt tradition, från apostlarna och är förmedlad av Mor Klemens av Rom (som var aposteln Petrus lärunge):

”If she shall have the (monthly) course, she shall abide in the temple, but shall not approach the altar. This is not because she is
defiled, but in order that the altar shall have honor.” (s. 45)

Lägg märke till att Mor Klemens säger att det är tillåtet för den menstruerade kvinnan att gå till kyrkan, dock inte gå nära altaret. Varför? Jo, inte för att hon är oren!, utan för att altaret ska äras. Så man behöll det judiska sammanhanget, men förklarade bort orenheten! Jag vill passa på att nämna att samma Mor Klemens förmedlar i en annan kanon att även manliga lekmän som haft flytningar eller utlösning inte får närma sig altaret, inte på grund av orenhet, men på grund av hålla altaret i ära:

”If a secular […] is polluted, he shall not approach (the altar) because of the honor (of it) except after he fasts and washes himself.” (Ibidem)

Detta visar alltså två saker. (1) Föreskriften har inte att göra med orenhet! En kristen är således inte oren i verklig mening bara för att han har flyttningar eller för att hon menstruerar! (2) Föreskriften om orenhet vid flytningar från kroppen gäller såväl kvinnor som män!
Det finns flera liknande föreskrifter som alltså säger att en menstruerande kvinna inte får närma sig det heliga, men vi har förhoppningsvis fått en bredare bakgrundsförståelse av saken nu. Här är en föreskrift av Mor Timoteus (Patriark av Alexandria):

”If a faithful women has her monthly course, is it lawful for her to approach in order to receive the holy mysteries on the same say or not? Answer: It is unlawful that she approach before she becomes purified.” (s. 139)

Nästa föreskrift från samma kyrkofader är mycket intressant eftersom han ger oss ett sammanhang, dvs. en anledning till varför han säger som han säger:

”When a woman gives birth in the great week of the Passion, is it lawful for her to fast and not to drink […] or dissolve (the fast) because she has given birth? Answer: The fast causes the body to weaken; therefore, if the body is weakened by illness and weakness, it is lawful to support it so that by food and drink it might be sustained.” (Ibidem)

Frågan som ställs är alltså huruvida en kvinna som precis fött barn får bryta fastan under en stor och viktig fasteperiod. Mor Timoteus säger att hon får bryta fastan, men det intressanta är förklaringen till varför (dvs. sammanhanget) som han ger. Han säger att hon får bryta fastan eftersom kroppen blir svag av fasta, och kvinnan som nyligen fött behöver återhämta sig! Så här ser vi ett exempel på sammanhang i anslutning till en föreskrift. Detta är (tyvärr) inte alltid förekommande. Jag valde att ta med detta bara för att illustrera vikten av sammanhang. Och som vi har sett är den grundläggande anledningen till varför en del fäder inte tillät en person som har flytningar närma sig det heliga var på grund av den judiska bakgrunden, men det kan ha funnits andra anledningar. En anledning har vi redan stött på hos Mor Klemens (nämligen att inte närma sig altaret pga. att ära altaret). En annan anledning kanske är en som är lik den Mor Timoteus ger: att den som har flytningar är fysiskt trött och tillåts återhämta sig genom att bryta fastan och därmed inte delta under nattvardsgudstjänsten. Oavsett om denna senare anledning är historiskt korrekt eller inte, så handar föreskriften om förbud att närma sig det heliga inte om att en som har flyttning är per se oren!

Vidare finns även en liknande kanon (föreskrift) från Mor Severius av Antiokia som citerar Mor Timoteus och håller med honom i allt (se s. 141f). Och sedan har vi föreskrift om saken från Mor Johannes som skriver:

”Is it permitted for a girl who has that (period) of women to enter the temple of God in order to pray? Answer: When she has that (period) of women it is permitted for her to enter the temple of God to pray, but the canons order her not to participate in the holy mysteries not because of her defilement, but because of reverence for the divine mysteries.” (s. 202)

Notera att föreskriften påminner som var redan Mor Klemens förmedlat. Vidare, dessa föreskrifter finns även hos Mor Jakob av Edessa och även Mor Gregorius Bar Ebroyo (i hans kyrkorättliga bok).

(6) Så avslutningsvis vill jag upprepa det viktigaste i denna (kanske långa) texten som saken. En menstruerande kvinna får gå till kyrkan och delta under nattvardsgudstjänsten. En menstruerande kvinna är inte oren; inte heller är en person som har sjukliga flytningar oren. När Gamla testamentet säger att en person som har flytningar är oren så är det den inre orenheten som påpekas, dvs. det syndiga hjärtat. Gud gav orenhetsföreskrifterna i Gamla testamentet för att påminna människan om dina syndiga hjärtan och Han gav dem renhetsföreskrifterna för att påminna om allvarligheten och vikten av att bli/vara ren. Föreskrifterna är alltså typologier: de är riktigt men pekar på något djupare än vad det i första läget verkar. Herren Kristus undervisning lär oss just detta att det den sanna orenheten finns i hjärtat och att den yttre orenheten är till för att påminna oss om den verkliga, inre, orenheten. Eftersom de första kristna var av judisk börd, var det svårt för de flesta av dem att omedelbart revidera sin uppfattning om orenhetsföreskrifterna. Det uppstod en spänning här bland tidiga kristna ifråga att upprätthålla de gammaltestamentariska yttre föreskrifterna samt den verklig förståelsen av dem som Herren Kristus förtydligade. Därför ser vi att en del kyrkofäder vidhåller exempelvis föreskriften om förbudet för personen som har flytning att närma sig det heliga, men samtidigt betonas att förbudet inte beror på faktisk kroppslig orenhet. H.H. Patriarken förstår denna utveckling och därför sa H.H. att den menstruerande kvinnan idag (liksom den sjuke, oavsett sjukdom) är tillåten att ta nattvarden.

Slutligen, en del kanske säger: ”Om vi ska hålla på ändra såhär, så varför kan vi inte ändra allt?”

Svar: Det jag förmedlat ger inte rätt att ändra vad som helst efter ens egen agenda och sitt eget tycke. Faktum är att sanningen av det bibliska budskapet ändras aldrig. Den heliga traditionens inre essens ändras aldrig. Vad som dock sker är att sanningen och traditionen kommer till uttryck på ett mognare sätt. Därför skriver aposteln Paulus:

”När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.” (1 Kor 13:11)

Sanningen som mötte oss när vi var 20 år gamla gör ett utvidgat och rikare intryck på oss idag när vi är 30 år gamla. Och tänk vilket intryck det kommer att göra på oss när vi är gamla nog att möta Sanningen själv!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather
Categories: Frågor & Svar