Om 40 dagars fastans liturgiska teologi

By Christina
19 mars, 2017
Kommentarer inaktiverade för Om 40 dagars fastans liturgiska teologi

Vi är nog alla medveten om att kyrkan befinner sig i den så kallade 40 dagars fastan som består av sex veckor. Fastan har en ordning, men också en teologi. Ordningen lär oss HUR vi ska fasta, men teologin lär oss VARFÖR vi fastar. Att veta HUR man gör något, utan att veta VARFÖR, kan göra att man förblir oberörd på djupet. Att veta VARFÖR man gör något, utan att veta HUR, kan göra att man håller sig på distans. Därför bör vi, som fastande kristna, tillhörande en apostolisk kyrka, veta såväl HUR som VARFÖR vi fastar.

I det här inlägget vill jag dela med mig något om VARFÖR vi fastar den så kallade 40 dagars fastan. Om vi vill ta reda på VARFÖR kyrkan fastar, om vi vill komma åt djupet, så gör vi bäst i att förstå vad som egentligen händer i kyrkans liturgi och böneliv under fastans 40 dagar.

40 dagars fastan består, som redan sagt, av sex veckor. Varje vecka har ett specifikt tema som såväl söndagsgudstjänsten som veckans böner bygger på. Om vi ger akt på de sex veckornas teman, finner vi något mycket viktigt för vår förståelse av VARFÖR vi fastar:

1. Den första veckan handlar om Kristus första mirakel i Kana när han förvandlade vatten till vin (Joh 2:1ff).

2. Den andra veckan handlar om när Kristus renade mannen som hade spetälska (Mark 1:40ff; Matt 8:1ff; Luk 5:12ff).

3. Den tredje veckan handlar om när Kristus botade den lama mannen (Mark 2:1ff; Matt 9:1ff; Luk 5:17ff).

4. Den fjärde veckan handlar om när Kristus besvarade den kananeiska kvinnan tro och bön att bota hennes sjuka dotter (Mark 7:24ff; Matt 15:21ff).

5. Den femte veckan handlar om den välkända liknelsen om den goda samariten (Luk 10:25ff).

6. Den sjätte veckan handlar om när Kristus ger ögon åt mannen som föddes blind (Joh 9:1ff).

En överskådlig betraktelse visar att 40 dagars fastan handlar om att den sjuka människans möte med Kristus. Kristus har visat sig vara den som förnyar skapelser och har makt att omvandla något till något annat. Vatten blir vin, om Kristus verkar. Gammalt blir nytt, om Kristus får råda. Så uppträder Kristus och ger sig själv till känna inför den sjuka människan. Den andra veckan vandrar Kristus bland den sjuka människan och finner henne utkastad på grund av sin inre sjukdom. Hon känner sig främmande. Hon känner sig ensam och övergiven, för att hon är sjuk. När ingen annan vill närma sig henne, kommer Kristus, rör henne, och befriar henne från sitt inre mörker. Hon blir upplyst, men det är som om hon inte har kraft att följa Kristus. Därför får vi veta under den tredje veckan att Kristus ger människan makt i kropp och själ att kunna följa Kristus. Den lama, handlingsberövade människan, får liv och styrka att kunna vända om från sitt ensamma tillstånd. Under den fjärde veckan lär han människan att våga tro på bönen, att våga tro på att Kristus visst hör människan. Under en allt för lång tid har människan varit avskild från Gud. Nu har han för tillbaka henne och gjort henne verkande, men hon behöver lära sig att tro på att Kristus hör hennes bön. Hon ber, och eftersom hennes bön var enligt Guds vilja, besvarade Kristus hennes bön. Människan har nu återetablerat sin relation med Gud och bönen är etablerad. Hon är glad, men hennes fiende, Satan, ger sig inte, och kommer göra allt för att få henne på fall. Får Satan människan på fall, så ska vi veta att Kristus är den goda samariten som finner människan nedslagen på vägen. Han tar hand om människans sår och överlämnar henne till sin moder igen, till kyrkan, för att människan ska komma på benen igen.

Under dessa fem första veckor har vi mött vår egen historia. (1) Kristus är Guds som har makt att förändra allt! (2) Vi var utslängda från lyckan och ljuset. Vi levde i mörker. Kristus, världens ljus, kom och förde oss från mörkret till ljuset. (3) Vi var svaga i vår tro, men Kristus gav oss styrka. (4) Vår bön var svag, men han lärde oss att han visst hör oss. (5) Vi föll, men han återupprättade oss och lät oss helas i kyrkan.

Slutligen, den sjätte veckan, händer det viktigaste: Kristus skapar trons öga i oss. Genom detta öga skådar vi hela tiden Guds nåd och så länge vi har det här ögat så kommer vi aldrig vända tillbaka till det förgångna. Genom trons öga ser vi Kristus ständigt. Och genom att skåda Kristus ständigt kan vi förbli i relation med honom.
Alltså, 40 dagars fastan lär oss vem vi är. 40 dagars fastan läser upp vår historia för oss. Därför är fastan en tid för upprättelse, en tid när vi blir vad Gud vill att vi ska vara.