Barndopet

By Christina
29 oktober, 2016
Kommentarer inaktiverade för Barndopet

Inledning

Många kyrkor blir tyvärr utmålade till kyrkor som struntar i Bibeln och som istället följer mänskliga traditioner som exempelvis vid barndop. Men vad är syftet med dopet och finns det bibliska belägg för barndopet?

Inledningsvis är det viktigt att komma ihåg att det råder stort missförstånd kring dopets sanna innebörd. Många tror att dopet bara är ett omvändelsedop. Johannes döparens dop är ett omvändelsedop och han döpte i vatten (man brukar även kalla hans dop för vattendopet). Det är skillnad på hans dop och dopet Jesus talade om och som apostlarna utförde.

Johannes döparen sa det: ”Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna. Han ska DÖPA er i den helige ANDE och eld.” (Matt 3:11)

Jesus sa det: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike…Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och ANDE kan inte komma in i Guds rike.” (Joh. 3:3-5)

Apostlarna bekräftade det: ”Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar, och han frågade dem: Tog ni emot den helige ande när ni kom till tro? De svarade honom: Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande. Han frågade: VILKET DOP BLEV NI DÅ DÖPTA MED? De svarade: Med Johannes dop. Paulus sade: Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus. När de fick höra detta DÖPTES de i Herren Jesu namn, och när Paulus lade händerna på dem kom den helige ANDEN över dem.” (Apg. 19:1-3)

Jesus dop består av VATTEN OCH HELIG ANDE. Detta är ett dop! I dopet tar man emot den helige Anden.

Det stämmer visserligen att Bibeln säger att man måste omvända sig från sin synd, bekänna Jesus och verkligen tro för att sedan kunna döpa sig. Detta gäller dock äldre personer. Apostlarna predikade till vuxna som inte visste vem Jesus var. Jesus själv predikade till människor som inte visste vem han var. Så för att ens få döpa sig var de tvungna att ändra sina liv och bekänna sin tro på Jesus. Äldre personer får inte döpa sig i sin ogudaktiga livsstil. Detta går självklart inte att applicera på barn, och det behöver man inte heller! Syftet med dopet är inte själva omvändelsen utan omvändelsen är en förutsättning för dopet om man begått synder.

Syftet med dopet

Dopets syfte är att ge en NY NATUR och den HELIGA ANDEN. Ett spädbarn har inga synder och behöver alltså inte omvända sig. Därför finns ingen sådan förutsättning för att barn ska kunna döpa sig.

Ett barn har:

1) inte hunnit begå personliga synder
2) men är född i en fallen natur (född i en syndig natur) och behöver hjälp för att ta sig ur detta tillstånd
Genom Kristus dop dör och uppstår vi med honom. Vår fallna natur försvinner när vi sänks i vattnet (den dör) och vi får en ny natur när vi stiger upp från vattnet (vi uppstår). Men hur? Jo, inte genom personen själv och inte genom prästen utan GENOM DEN HELIGA ANDENS VERK. Man kan fråga sig vad barnet korsfäster i sitt dop. Det spädbarn korsfäster när de döps är just den fallna naturen. Så barnet får, genom dopet, en ny natur genom Anden. Den gamla naturen ledde till ett gap mellan Gud och människan. Det var ett allvarligt gap som Gud räddade oss från genom att stiga ner och korsfästas för att sedan uppstå. Jesus sa själv: ”Den som inte blir född av vatten och ANDE kan inte komma in i Guds rike.” (Joh. 3:5) Jesus sa alltså inte något i stil med ”den som hunnit växa upp och har syndat utan att döpa sig kan inte komma in i Guds rike.” Pånyttfödelsen gäller alltså alla.
Kristus frälsande verk på korset är tillräckligt och omsluter alla och genom dopet tar vi alla del av det. Genom dopet korsfästs och uppstår vi med honom. Utan dopet har vi inte dött och vi har inte heller uppstått. Så barn som inte döps har inte tagit del av denna pånyttfödelse. Att därför säga att barn inte behöver dopet är samma sak som att säga att barn inte är i behov av Jesus frälsande verk på korset. Så dog Jesus Kristus för spädbarnen eller inte? Man måste utan tvivel svara ja, för han dog för alla i alla tider. Men barndopsförnekarna hamnar i ett logiskt problem, om de svarar positivt på frågan måste de besvara frågan om hur ett barn kan bli återfött i Jesus Kristus. Att säga att barn inte behöver dopet är samma sak som att säga att barnen inte är i behov av Jesus frälsande verk på korset eftersom det är genom vårt dop som vi tar del av Kristus frälsande verk.

Eftersom man inte praktiserar barndop måste man erkänna att Gud måste hitta en annan väg åt dem än den som finns, alltså själva korsfästelsen.

Men allt detta förminskar och förolämpar vår Herres fullständiga offer på korset.

1- Kristus dog för alla människor
2- Barn är människor
3- Alla människor strävar efter att vara i Kristus
4- Enda sättet att vara i Kristus är genom dopet
Ansvarsskyldighet

Hur står det egentligen till med det egna ansvaret? Barndopsförnekarna hävdar att man inte påverkas av föräldrarna: på gott och ont. Man kan inte döpas som ett led i föräldrarnas tro, man ansvarar för sin egen frälsning och döms för sina egna synder.

Men lägg märke till en sak vad gäller barns ansvar. Om barn bara tar ansvar för sitt liv och sin frälsning i mogen ålder, hur kommer det då sig att barn straffas för sina föräldrars synder? Hur kunde exempelvis Adam och Evas synd leda till att hela mänskligheten drabbades? Borde inte Gud, om det vore så, ta in Eva och Adams spädbarn till paradiset tills de växt upp och själva valt Guds väg eller föräldrarnas? Låt oss läsa Bibeln lite noggrannare, för att göra saken tydligare, för det slutar inte där. Man kan läsa att Herrens ängel dödade alla förstfödda i Egypten som straff för Faraos hårdhet och envishet, medan Israeliterna kom undan genom blodet på dörren (2 Mos 13:15). Alltså, alla Egyptens förstfödda dör som straff för Faraos handlingar medan Israeliternas förstfödda skonas genom föräldrarnas frälsande handling. Om man läser denna vers med barndopsförnekarnas ögon borde man ställa sig en fråga, varför straffar Gud förstfödda för deras fäders synder? Med deras teologi finns det inget vettigt svar. Det finns även flera sådana verser i det Gamla Testamentet där Guds straff inte bara drabbar vuxna i ett folkslag utan även barn på grund av deras föräldrars synder. I Första Samuelsboken 15:3 kan vi läsa att Gud säger åt Israeliterna: ”Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.”

Man kan fråga sig varför Gud säger åt Israeliterna att döda barnen då barnen, enligt barndopsförnekarna, inte kommit upp i ansvarsskyldighetsåldern? De har inte haft en chans att säga varken ja eller nej till deras föräldrars synd pga. deras låga ålder. Det finns många fler exempel från Bibeln om detta. Varför tas allt detta upp? Jo, för att allt detta handlar om att barnen är föräldrarnas fortsättning. Barnen är föräldrarnas ätt. Man ser dem som en efterföljare till förfäderna. Nu kommer vi till det avgörande, om Gud kan straffa någon för föräldrarnas missgärningar, kan vi då inte säga att Gud också kan välsigna och ta emot barnen av föräldrarnas gärningar? Jo, det kan vi. Vi kan läsa detta i Psalm 112:1-2:

”Halleluja! Salig är den människa som fruktar HERREN och har sin stora glädje i hans bud. Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden, de rättrådigas släkte skall bliva välsignat.”

Det finns även fler bibelberättelser där föräldrars tro har haft stor betydelse. Flera gånger hämtar fäder sina barn för att botas av Kristus och deras tro har varit avgörande. Denna är från Markusevangeliet: ”En man i skaran svarade honom: Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel…Jesus frågade hans far: Hur länge har det varit så med honom? Fadern svarade: Sedan han var barn… Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss! Jesus sade till honom: Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror. Genast ropade barnets far: Jag tror. Hjälp min otro! Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom! Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp.” (Mark 9:17–27)

Det finns viktiga detaljer som är värda att lägga märke till. Vi har ett barn som har en stum ande och fadern hämtar sin son till Kristus. Fadern trodde på att Jesus Kristus kunde bota honom och därför blir barnet helat. Jesus frågade inte barnet om han ville bli helad utan FADERNS TRO är tillräcklig för att Jesus ska hela barnet ifrån demonen.

En annan viktig aspekt är att den unga pojken hade varit besatt sedan han var ett barn enligt pappan. Måste inte det betyda att ett barn också kan vara en boning för helig Ande? Hur kan ett barn annars vara en boning för en ond ande? Och kolla vad Jesus säger i avsnittet som heter ”En ond andes återkomst”: ”När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det LEDIGT och städat och snyggt, går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början.” (Matt 45:43-45) Så hur kan Jesus tömma pojken om han inte får fylla honom (med Ande)? I så fall har han försatt pojken i en värre situation än vad han befann sig i innan han mötte Jesus eftersom den onda anden går och hämtar sju andar till. Och finner de det ledigt (ingen helig Ande där), ja, då blir slutet värre än början.

Omskärelsen och dess symbolik

Det Gamla Testamentet är en skugga av det Nya Testamentet, skriver aposteln Paulus i sitt brev. Aposteln Paulus stannar inte där utan han bekräftar själva barndopet genom att skriva att just omskärelsen var en skugga av dopet. Liknelsen mellan omskärelsen och dopet görs alltså av apostel Paulus själv! Han skriver: ”I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni kläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet.” (Kol 2:11–12)
Hur kan Paulus ens jämföra dessa två med varandra när de enligt barndopsförnekarna har helt skilda förutsättningar för att utövas?

Om man läser i Första Moseboken kan man läsa om hur omskärelsen är ett sigill mellan Abraham och Gud och förbundet är mellan Gud och Abrahams efterkommande (1 Mos 17:9-12). Innebörden är detta; förbundets sigill mellan Gud och Abraham var omskärningen av varje pojke som hade blivit åtta dagar gammal.

Men vad förstår en åtta dagar pojke av förbundet mellan Gud och Abraham? Hade det inte varit mer rättvist av Gud att låta dem omskäras när de blivit äldre? Om man säger att det krävs en viss mognad för tro måste man då inte av logiska nödvändigheten säga att Gud gjorde fel när han bestämde att en åtta dagar gammal bebis skulle omskäras? Man kan inte heller bortförklara det genom att säga att det är annorlunda i förbundet mellan Gud och Abraham och förbundet i det Nya Testamentet. Både omskärelsen och dopet är sigillet för ett förbund med Gud! Om Gud ville att en åtta dagar gammal pojke skulle bära på sigillet, vilket är omskärelsen; borde då inte Nya Testamentets tecken, dopet, också ha samma tidsbegränsning? Om ett spädbarn kunde ingå i förbundet och bära sigillet i det gamla, varför ska ett spädbarn inte kunna göra det i det nya?

Det kan till en början verka som två skilda förbund med tanke på tillvägagångssättet, men de har samma betydelse och symbolik.

Döden av den lilla kroppsdelen (omskärelsen) var en symbol för döden med Kristus. Och än idag dör vi i dopet. Omskärelsens symbolik har inte upphört utan i Kristus död på korset fullbordades den. Dödens andliga mening har uppenbarats via dopet och hade tidigare omskärelsen som symbol.

Det betyder alltså att man redan som spädbarn i det Gamla Testamentet kunde dö bort från synden symboliskt och påbörja vandringen mot Gud genom föräldrarnas tro på förbundet. Med det sagt blir Paulus jämförelse mellan de två förbunden tydligare:

”I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni kläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet.” (Kol 2:11–12)

Man kan tänka sig en jude som levde under första århundradet och som fick höra apostlarna prata om det nya förbundet, som är bättre och mer fullkomligt än det gamla (Hebreerbrevet kapitel 8). I det gamla förbundet fick barnen bära omskärelsen som sigillet på förbundet mellan Abraham och Gud. Men om de barnen skulle döpas för att bli kristna genom sina föräldrars tro på Jesus så skulle apostlarna stoppa dem och säga ”vi måste vänta tills barnen uppnår åldern för ansvarsskyldighet.” Hur absurt skulle det inte vara? Nya förbundet ska ju vara bättre än det förra men det kan inte ens få in barnen i förbundet med Gud!

Paulus gör det igen, han bekräftar barndopet genom att säga att ALLA döptes när de passerade havet efter att de räddats från slaveriet. ”Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.” (1 Kor. 10:1-2) Det finns ingen tvekan om att det fanns barn och spädbarn som bars av sina föräldrar i uttåget; kan man då säga att de inte blev döpta? Frågade Gud eller deras föräldrar efter deras samtyckte när de korsade havet? Nej, självklart inte, de blev döpta genom deras föräldrars tro och blev inkluderade i skaran av döpta israeliter.
Alla förbund som finns i Bibeln inkluderar barnen utan undantag. Varför skulle Gud helt plötsligt i det nya förbundet sluta inkludera barn?

Familjedop och dess profetior

Om man undersöker varje dop i det Nya Testamentet efter uppståndelsen kan de falla in i tre kategorier:

1)Petrus predikan för 3000 personer där alla döptes och ett löfte gavs om syndernas förlåtelse som gällde dem och deras barn (Apg. kapitel 2).

2)Sedan kan man läsa om hushållsdop/familjedop i Apg. 16:14-15 där Lydia och hennes familj döps. Lite längre fram i samma kapitel kan man läsa om fångvakten och hur han och hela hans familj döps (Apg. 16:30-33).

3) Detta är det enda undantaget. Filippus predikar till etiopiska hovmannen som tror och döps (Apostlagärningarna kapitel 8). Det nämns inte något om någon familj just för att han inte hade en familj. Han var en eunuck, en person vars könsdelar är borttagna eftersom han skulle jobba i hovet. Det bör anmärkas att Folkbibeln och Bibel 2000 har valt översättningen ”hovmannen” istället för det mer korrekta ”eunuck” som är från grekiska grundtexten ”eunoúchos” som betyder just en ”eunuck”, en kastrerad person. Det fanns ingen möjlighet för eunucken att ha familj och därav kan man inte läsa något om barn eller familjedop.

Det finns en god anledning till varför det inte finns en explicit vers i det Nya Testamentet som säger att barndop är tillåtet. Efter 2000 år från Abraham till Jesus Kristus tid har Gud sagt till föräldrar att man kan ge förbundets tecken, omskärelsen, till deras barn. Sedan säger aposteln Petrus ”löftet gäller er och era barn” (Apg. kapitel 2). Om man undersöker varje vuxendop i det Nya Testamentet efter uppståndelsen så säger Bibeln att inte bara den vuxne personen döpts utan också personens hushåll/familj. Enda undantaget är etiopiska hovmannen som inte kunde ha familj p.g.a. kastrering.

Jämför man verserna om omskärelsen i det Gamla Testamentet med dopen i det Nya Testamentet är liknelserna slående. Lydias och fångvaktens hushåll döps. Abraham och hans hushåll omskärs:

”På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.” (1 Mos 17:26-27)

Det finns även en profetia om hushållsdopet/familjedopet i det Gamla Testamentet från Gud själv! ”Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över ALLT KÖTT. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.” (Apg. 2:17–18 och Joel 2:28)

Här talar Gud till de äldre om deras barn. Hur gamla är barnen? Kan de ha uppnått mogen ålder? Knappats för Gud fortsätter sedan och beskriver vad som ska hända med unga män. Här talar Gud till äldre personer om deras barn, yngre män och sedan gamla män. Alla dessa kommer att motta den heliga Anden oavsett ålder. Det finns alltså belägg i Bibeln för att Gud kommer att utgjuta sin Ande över allt kött. Påminner inte denna profetia om vad som hände under alla hushållsdop i det Nya Testamentet? Guds Ande utgöts över dem alla, från den äldsta till den yngsta. Många envisas med att säga att barn inte kan ta emot Guds Ande, i alla fall inget spädbarn p.g.a. att man måste tacka ja själv och genom sin tro bekänna Jesus. Finns det belägg i Bibeln där barn mottagit helig Ande? Ja, men inte nog med det! Det finns belägg för att de redan i moderlivet mottog helig Ande och helgades. Så här står det om Johannes döparen och Jeremia:

”Ty han [Johannes Döparen] skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet…” (Luk 1:15)

”Innan jag [Gud] formade dig [Jeremia] i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet HELGADE jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” (Jer. 1:15)

Återigen helgar Gud och ger sin Ande till personer som han har utvalt utan att vänta tills de kommer upp i en viss ålder.

Med allt detta i minnet, Guds löfte till Abraham och Petrus tal om löftet till barnen, borde det därför finnas en vers i Bibeln som FÖRBJUDER barndop explicit. Men det finns det inte. Slutsatsen efter all information och bibelverser ovan måste vara att Bibeln är för barndopet.

Nu kanske man undrar om det betyder att man blir frälst p.g.a. ens föräldrars tro. Nej! För att förtydliga det hela kan man ta omskärelsen som exempel. Judarna omskars och ingick därav ett förbund med Gud, men vissa växte upp och föll i synd. Betyder det att det var fel av föräldrarna som lät dem omskäras? Nej, de lydde Guds befallning. De som inte vände om gick förlorade. Men om de senare i livet började tro och vände om, omskars de då igen? Omskar sig kung David igen när han omvände sig från sin synd? Nej! När de omvände sig tog Gud emot dem med öppna armar eftersom de bar sigillet (omskärelsen). På samma sätt fungerar dopet. Har man döpts en gång behöver man aldrig döpa om sig, man har fått sigillet (heliga Anden). Efter dopet börjar Anden verka i varje människa. Anden arbetar inom oss för att leda oss på frälsningens väg. Den hjälper oss när vi faller och reser oss upp, den hjälper oss i vår bön och tröstar oss i svårigheter. Varför ska vi undanhålla våra barn denna nåd?

Jesus och barnen

Jesus talade väldigt gott om barnen. Vår Herres ord i Markusevangeliet 10:15 och även i Lukasevangeliet 18:17 är följande: ingen som inte tar emot Guds rike, så som ett barn, kommer in i Hans rike. Det finns ingen vers i Bibeln som varken uttryckligen eller indirekt säger att man ska vara mogen för att ta ett beslut själv för att kunna ta emot Jesus Kristus. Barndopsförnekarna säger att man måste vara mogen och för att kunna ta emot Kristus, men om man kontrasterar detta mot Jesus Kristus ord i Markusevangeliet 10:15 hamnar man i en motsägelse. Jesus säger: ”den som inte tar emot Guds rike som ett barn kan inte komma dit in.” (Luk. 18:17) Detta betyder att en vuxen måste släppa sina vuxna idéer och bli fördomsfri, oskyldig och ren i hjärtat så som ett barn för att komma in i Guds rike. Men kan det vara möjligt att vår Herre befaller oss att vara som barn när barn enligt vissa inte kan ha någon tro? Självklart inte!

I Matteusevangeliet 18:1-6 kan man läsa följande: ”I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: Vem är störst i himmelriket? Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Men den som förleder en av dessa SMÅ som TROR på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.”

Det finns en liten detalj i texten ovan som ofta missas men som är oerhört viktig: ”den som förleder en av dessa små som tror på mig”; denna text bevisar och påvisar att barnen inte är helt okunniga och kan ta emot undervisning och kan tro på Jesus. Jesus pratar om barnen och i vers 6 kallar han dem för ”mikros”, som betyder just små eller liten. Han kan inte ha pratat om barn som är över 10 år gamla för de är inte små.

Om man läser samma historia men från Lukasevangeliet kapitel 18:15-16 står det följande: ”Man bar också fram spädbarn (brephe) till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. Men Jesus kallade dem till sig och sade: Låt barnen (paidon) komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana.” Ordet som används i vers 15 är ”brephe” på grekiska och betyder just spädbarn. Barnen eller spädbarnen kanske inte har förståelse eller tro som en vuxen men beviset från Bibeln är att det finns någon sorts tro i spädbarnen/barnen som Jesus säger i versen ovan. Senare i vers 16 och Matteusevangeliet kapitel 18 används ordet ”paidon” vilket leder till slutsatsen att ordet ”brephe” (spädbarn) är inkluderad i ordet ”paidon” (barn) som används i Lukasevangeliet 18:15.

Jesus befaller lärjungarna att hämta spädbarnen och barnen till honom. Om nu Jesus välsignade spädbarn och sa att man ska vara som dem och att de kan ha tro, vad är då hindret? Varför ska man inte döpa dem om argumentet vilar på att de saknar tro? Barndopsförnekarna motsäger inte bara Jesus Kristus ord utan de motarbetar aktivt och strider mot det när de säger att barn saknar tro och därför väljer att inte döpa dem. Problemen slutar inte där! Eftersom barn saknar tro enligt barndopsförnekarna kan de inte heller ta emot Jesus Kristus trots att Jesus Kristus säger att man ska ta emot Guds rike som ett barn.

Barndop genom historien

Avslutningsvis kan det vara av värde att ha i åtanke att lärjungarnas lärjungar döpte barn. Och deras lärjungar likaså. Se exempelvis dessa tidiga källor:
St. Hippolytus av Rom (215 e. Kr.): ”Och döp först små barnen. Och låt alla som kan tala, tala för sig själv. Men de som inte kan tala för sig själva ska deras föräldrar eller en som tillhör deras familj tala för dem…” (Apostolic Tradition 21.4-5)

Origenes skriver detta i hans kommentar till Romarbrevet: ”Detta har Kyrkan fått från Apostlarna, en tradition som ger dopet även till nyfödda. Till dem som gudomliga mysterierna blev anförtrodd, visste att det finns i alla människor en naturlig befläckning av synden som måste tvättas bort av vatten och Anden. Av denna anledning kallas den befläckade kroppen för syndens kropp.” (Kommentar till Romarbrevet 5:9)

Arkeologer har även hittat katakomber (underjordiska gravar) från första århundrandena med inskriptioner där vi kan läsa att barn som hade dött i tidig ålder var döpta.

”Älskade Tyche levde ett år, tio månader och femton dagar. Mottog [nåd] på åttonde dagen före Kalends … Gav upp [hennes själ] på samma dag.” (Från 200 talet och finns i Catacomb of Priscilla i Rom)

”Irene som levde med sina föräldrar elva månader och sex dagar fick [nåd] 7:e April och gav upp [hennes själ] 13:e April.” (Från 200 talet och finns i Catacomb of Priscilla i Rom)

Finns det någon tidig historisk källa där det uttryckligen står att barndop är förbjudet? Varför stanna där. Idag accepterar de flesta och största kyrkorna barndop, för att nämna några: alla apostoliska kyrkor som, Katoliker, Öst och Oriental Ortodoxa, Österns Kyrka; bland protestanterna, Anglikaner, Lutheraner, Presbyterianer, Metodister, Kalvinister (Reformert kristendom) och med flera. Vilka förbjuder barndop? Det är oftast grupper som bl.a. Jehovas Vittnen, Mormoner, Adventister och även större protestantiska församlingar som Baptister, vissa Metodister och frikyrkor som Pingst. Detta betyder att av alla 2,4 miljarder kristna i världen så accepterar (och utför) omkring 1,8 miljarder barndopet. Det är bara en minoritet som består av ny påfunna församlingar som inte praktiserar det, trots att barndopets skugga, omskärelsen gällde 8 dagars spädbarn, trots att hela familjer döpte sig, trots att det ingenstans står att barn inte får döpas och trots att lärjungarnas lärjungar döpte barn. När Anabaptisterna uppstod på 1500 talet påstod de att alla personer som var döpta som barn inte var riktigt döpta utan var tvugna att döpas om. De underminerade hela den kristna enheten. Detta barndop som praktiserats i 1500 år, långt innan Anabaptisterna var tänkta, skulle vara ogiltigt? Det betyder att ingen, innan Anabaptisterna skapades, var sanna kristna eller döptes på rätt sätt i 1500 år!