Vad är ödmjukhet och hur blir man ödmjuk?

  • By Eliane
  • 12 maj, 2016
  • Kommentarer inaktiverade för Vad är ödmjukhet och hur blir man ödmjuk?

Vad är ödmjukhet egentligen? Och hur blir man ödmjuk?

Ödmjukhet är dygdernas dygd och förträffligheternas förträfflighet. Gud, den upphöjde, klädde sig i ödmjukhet när han blev människa. Varför? Varför ödmjukhet? Jo, för ödmjukheten är raka motsatsen till högmodet: Satans klädnad. Mänskligheten föll genom högmodet, men upprestes genom ödmjukheten; hon föll genom Satans högmod, men uppreses genom Kristus ödmjukhet. Den som därför vill stiga uppåt till himlen har ingen annan väg att ta än ödmjukheten. Ödmjukheten är biljetten till himmelriket, eller om himmelriket är vårt land då är vårt medborgarskap ödmjukheten. Låt oss också få detta sagt: den som inte är ödmjuk är inte bara icke-ödmjuk utan samtidigt högmodig! Låt oss inte tro att det finns ett tredje alternativ; nej, antingen högmodig eller ödmjuk; antingen ont eller gott, mörkt eller ljust – ett tredje alternativ finns inte.

Så, vad är jag? Är jag verkligen ödmjuk? För att var och en av oss ska kunna svara på frågan, bör vi försöka förstå vad ödmjukhet egentligen är! Låt oss vända tillbaka till kristendomens tidiga epok, till kyrkofäderna, till munkarna i Egyptens öken som levde hela sina liv med denna ambition som mål: att bli ödmjuka. Låt oss se efter vad Abba Poemen (350-450) säger om ödmjukheten.

Abba Poemen, kom, berätta för oss vad ödmjukhet egentligen är? Abba Poemen svara (och följande citat är hämtade från boken Hjärtats ro, Artos, 2004, ss. 80ff):

”Kära söner, en kostart – sak samma vilken – kan man bara lära sig om man är hängiven; framför allt måste man följa anvisningarna från konstartens stora mästare och ta till sig deras undervisning. Många har redan kommit [till mig och frågar om detta, men] de praktiserar inte vad de ser och lär, och deras andliga liv förändras inte. Därför frågar man sig till slut varför de alls gör en så lång resa. Men ni vill tydligen lära känna [vår undervisning] därför att ni söker Gud. Då råder jag er att göra rent hus med allt ni lärt er och ödmjukt följa det ni ser att våra fäder praktiserar och lär… Om fienden märker att någon hellre följer sin egen uppfattning än fädernas, driver han honom med lätthet så långt att även det hälsosammaste och nyttigaste tycks honom vara onödigt och skadligt… ju envisare en människa driver sin uppfattning, desto mer övertygad blir hon om att endast det är heligt som hon själv i sin förblindelse anser gott och riktigt…

[Nu, ni söker ödmjukheten, då säger jag er,] hyckla inte ödmjukhet, som somliga gör när de förringar sig själva med fromma ord och yttre åthävor… Ödmjukhet i hjärtat är det avgörande! Ödmjukhet som inte demonstrerar med böjd rygg och hycklande tal utan istället kommer ur hjärtats djup. Denna dolda ödmjukhet visar sig tydligast i tålamod. Ödmjukhet består inte i att man visar sina synder på torget. Den uppenbaras när någon med milt hjärta uthärdar de oförrätter han får utstå… Om någon utmanar oss och vi blir upprörda, kan vi vara säkra på att vår ödmjukhet inte vilar på en stadig grund. Finns det skäl att beundra någons tålamod om han bara kan bevara friden så länge ingen kommer och stör?”

Kära Abba Poemen, vi har förstått att ödmjukhet är en dold hjärtats sak och inte något till det yttre. Och vi har förstått att ödmjukheten kommer i dagen när vi äger fridfull tålamod i svårigheter. Men hur förvärvar man en sådan fridsam och tålmodig ödmjukhet?

”[Genom hjärtats ro, kära söner.] Under stormande frestelser och djävulens angrepp på vår inre människa försöker vi hitta någon säker tillflykt. Vi tror att vi kan bevara tålamodet [och hjärtats ro] bara i säkert stängda celler, i öknen eller tillsammans med helgon. Vi söker alltså hjälpen utanför oss själva. Men om han som i evangeliet säger: ’Guds rike är inom er’ (Luk 17:21), inte stärker och beskyddar oss, har vi ingen nytta alls av att fly till en annan plats eller stänga in oss i våra celler när vi grips av luftens fientliga makter.

Låt oss därför inte söka hjärtats ro någonstans i det yttre. Låt oss inte inbilla oss att någon annans tålamod kan hjälpa vår egen otålighet. Ser vi noga på saken, kan jag inte skadas av någon människa, hur ond denne än är, om jag inte befinner mig i ett krigstillstånd med mig själv. Men blir jag sårad, beror det inte på någon annans angrepp, utan på min egen otålighet.”

Kära Abba, så ödmjukhet är sammanvävd med hjärtats ro som vi får endast från Kristus som sa att den sanna vilan, Guds rike, finns inom oss. Hjärtat ro, Gud rike, som gör oss ödmjuka, finns inom oss! Ja, så är det. Ödmjukheten visar sig genom tålamodet i svåra tider, inte i brutna ryggar bland folk. Och genom hjärtats ro, Guds rike, som finns inom oss, förmår vi vara ödmjuka, eftersom vi känner vilan, riket, inom oss som även säger till oss följande medan vi går igenom svåra tider:

Ja, du går igenom svåra tider nu. Ja, du lider. Men lyssna till min sanningens röst som med ömhet viskar i ditt inre. Du är min. Du kommer komma till mig snart. Ditt liv på jorden idag är bara en skugga. Allt som är omkring dig kommer inte bestå, men jag kommer bestå. Jag har förberett något för dig, som du aldrig någonsin kommer kunna begripa hur underbart det är. Och jag kan inte berätta det fullt ut, för du kommer inte förstå. Paulus fick se det, och han kunde inte förklara det. Lita bara på att jag, din Gud och vän, som skapade dig, vet vad du behöver mer än vad du själv vet. Och snart är du här, men förbli lugn. Var stilla. Bli inte upprörd för den minsta sak som sker med dig. Varför skulle du? Du kommer ju hit snart? Varför är det värt att bli upprörd? Förstår du inte att när du blir upprörd så ser du inte längre framför dig. Allt svartnar. Och ännu värre, du hör inte längre min röst tala i dig. Och du går vilse. Vilse, bort från mig. Därför, var ödmjuk genom att bevara hjärtats ro i det svåraste tiderna; och detta är enkelt när du vet vem jag är: att jag älskar dig min son, min dotter, och att jag väntar på dig. Inget som sker i din omvärld har makt att bryta vår relation. Låt därför vår relation vara levande. För jag är din livgivare. Du är min älskade. För evigt. Låt mig få vara din och du ska se vilka mysterier som väntar dig. Jag väntar på dig, och låt denna tro ge dig hjärtats ro och tålamod i ditt liv – detta är ödmjukhet.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather
Categories: Frågor & Svar