Kan en kristen nå frälsningen utan en andlig vägledare?

  • By Eliane
  • 9 februari, 2016
  • Kommentarer inaktiverade för Kan en kristen nå frälsningen utan en andlig vägledare?

Kan en kristen nå frälsningen utan en andlig vägledare?

För inte så länge sedan stötte jag på frågan om en kristen kan komma till himmelriket utan en andlig vägledare. Det kanske verkar vara en utmanande fråga, eftersom många av oss idag saknar andlig vägeldare vågar jag påstå, men syftet är inte att utmana utan att genuint uppmärksamma. Svaret, som är tydligt hos fäderna, ekas av Dorotheos av Gaza som att det ”går inte att ta emot räddningen på ett annat sätt” än genom andlig vägledning. Men varför? Hur kommer det sig att det inte går att bli frälst utan andlig vägledning?

I texten som följer nedan finns svaret. Svaret kommer av samme Dorotheos som jag precis citerade. Dorotheos föddes i Antiokia i början av 500-talet och spenderade i princip hela sitt liv som munk och abbot. Han framled i ett kloster i Gaza-området någon gång omkring år 570, varför han kallas Dorotheos av Gaza. Här följer då hans svar på frågan varför andlig vägledning är en förutsättning för frälsningen:
”Det står skrivet i Ordspråksboken: ’Den som inte har någon vägledare faller som löv. Räddningen finner man i att få många råd.’ (Ords. 11:14) Förstår ni innebörden av detta ord, bröder, vad den heliga Skrift undervisar? Den gör oss vaksamma på att inte sätta vår lit till oss själva, att inte anse oss själva kloka, att inte tro att vi kan leda oss själva. Vi behöver hjälp, vi behöver vägledare som lever med Gud. Det finns ingen mer ömkansvärd, ingen mer lättfångad än den som inte har någon som vägledare honom på Guds väg. Vad står det? ’De som inte har någon vägledare faller som löv.’ Löven är från början alltid gröna, livfulla och vackra, sedan torkar de litet åt gången och faller, och slutligen ringaktar man dem och trampar på dem. Så är det också med den människan som inte har en vägledare. Från början är hon alltid ivrig att fasta, vaka, vara stilla, lyda och göra allt annat gott. Sedan tynar denna iver bort litet åt gången, och utan någon vägledare som kan öka ivern och tända den, torkar den obemärkt ut och faller och hamnar till slut i händerna på fienderna som gör som de vill med henne.

Angående dem som tvärtom avslöjar sina tankar och gör allt efter de råd de får står det: ’Räddningen finner man i att få många råd.’ När det står ’många råd’ innebär det inte att man skall rådfråga alla, utan man ska rådfråga en om allt, naturligtvis någon som man har full tillit till. Man skall inte tiga om vissa ting och tala om andra; man ska avslöja allt och söka råd om allt. För den som handlar så visar det riktigt att man finner räddningen i att få många råd.
Om en människa inte visar fram allt som finns i henne, i synnerhet om hon har en dålig vana eller uppfostran bakom sig, kan djävulen finna en enda egenvilja eller en enda självrättfärdig hållning och genom den övervinna henne. När djävulen ser att någon inte vill synda är han ju inte så obegåvad i sin ondska att han genast föreslår att man skall begå uppenbara synder. Han kommer inte att säga: ’Gå och hora’ eller ’Gå och stjäl’. Han vet ju att vi inte vill göra så, och han försöker inte tala till oss om det vi inte vill göra. I stället hittar han en enda egenvilja eller en enda själrättfärdig hållning som vi har, och genom den förleder han oss med sådant som förefaller rimligt. Därför står det sedan: ’Den onde utövar ondska genom att förena sig med rättfärdighet.’ (Ords. 11:15)
Den onda är djävulen. Han utövar ondska genom att förenas med självrättfärdigheten, det vill säga genom att förenas med vår självrättfärdighet. Då är han nämligen starkare, då kan han lättare förleda, och då kan han uträtta mer. När vi håller fast vid vår egenvilja och följer vårt behov att ha rätt, då tror vi nämligen att vi gör något gott trots att vi lägger snaror för oss själva, och vi är omedvetna om hur vi fördärvas. Ja, hur kan vi ha kunskap om Guds vilja eller verkligen söka den om vi sätter vår lit till oss själva och håller oss till vår egenvilja?

Därför sade Abba Poimen: ’Egenviljan är en kopparmur mellan människan och Gud.’ Förstår ni innebörden av det uttalade? Och han tillade: ’Det är en klippa som man stöter emot’, en genom vilken vi går emot Guds vilja och hindrar den. Så om en människa överger egenviljan säger också hon: ’Genom min Gud skall jag stiga över muren. Min Gud, hans väg är felfri.’ Vilka underbara ord! När man har avsagt sig sin egenvilja, då ser man att Guds väg är utan brist. Men om man lyder sin egenvilja ser man det inte. Om man får höra en varning svarar man med en anklagelse, man vänder sig bort med förakt och blir upprorisk. Hur skulle väl den som är fäst vid sin egenvilja kunna utstå att höra något eller följa minsta råd?…
… Någon säger: ’Människan faller av den ena orsaken eller av den andra.’ Men jag själv känner inte till något fall som inte skett av denna orsak. Ser du någon som faller? Då vet du att han har väglett sig själv. Ingenting är värre än att vägleda sig själv, ingenting är mer fördärvligt.

Jag har sagt er detta, bröder, för att jag vill visa er vilken vila och bekymmerlöshet som man får om man inte litar på sig själv utan kastar allt som angår en på Gud, och på dem som med Gud hjälp kan vägleda en. Lär er också ni, bröder, att fråga, lär er att inte sätta er lit på er själva. Det är gott, det är ödmjukt, det är vila det är glädje. Varför plåga sig i onödan? Det går inte att ta emot räddningen på ett annat sätt. Men vad ska man göra, tänker någon, om man inte har någon att rådfråga? Jo, om någon verkligen söker Guds vilja av hela sitt hjärta, då överger Gud aldrig utan vägleder honom i allt enligt sin vilja. Ja, om någon riktar sitt hjärta mot den gudomliga viljan, så kan Gud upplysa ett litet barn så att det talar om Guds vilja till den personen. Men om någon faktiskt inte vill söka Guds vilja, och denne går till en profet, då lägger Gud i profetens hjärta ett svar som motsvarar personens egen förvrängdhet. Som det står i Skriften: ’Om profeten förleds att tala, när det jag, Herren, som har förlett den profeten.’ (Hes. 14:9) Därför bör vi av all vår förmåga inrikta oss själva mot Guds vilja och inte lite på våra egna hjärtan…” (Dorotheos av Gaza, Undervisande tal och brev, Artos, 2012, ss. 36-39)

 

12644924_10153935974888928_4638488809131362446_n

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather
Categories: Frågor & Svar