Vem skapade Kyrkan?

  • By Eliane
  • 29 juli, 2015
  • Kommentarer inaktiverade för Vem skapade Kyrkan?

Att fråga vem som skapade Kyrkan är att fråga vem som gjorde föreningen med Gud möjlig. Det självklara svaret är Gud genom människan. Men hur skapades Kyrkan?

Mor Irenaeus av Lyon säger att Gud Fadern från all evighet har i sin närhet, ”Ordet och Visdomen, Sonen och Anden. Genom dem och i dem utför han allting.” Och han säger även: ”Detta är ordningen, rytmen, och rörelsen efter vilken människan blir till den oskapade Gudens avbild och likhet: Fadern beslutar och befaller, Sonen utför och utformar, Anden när och ger växt och människan går långsamt framåt.”

Kyrkan, föreningen med Gud, är alltså ett verk av Treenigheten genom att Fadern sänder Sonen och Anden i världen för att utföra och genomföra föreningen. Sonen, alltså Jesus Kristus, blir verkligen människa genom sin inkarnation och förnyar därmed den mänskliga naturen som var och en av oss har del av. Genom sin inkarnation upphöjde Gud människans natur till en gudomlig nivå, beredd att ta emot gudomliga gåvor: evigt liv i kärlek och ofelbar kunskap. Båda frukterna som den första Adam förvisades ifrån – nämligen det eviga livets frukt och kunskapens frukt – tog Kristus med sig och gav den mänskliga naturen när Han blev människa. När Gud blev människa, tog Han den mänskliga naturen som Adam hade vanärat och gjort dödlig. Gud tog Adams vanärade och dödliga natur, förenade den med sig, och ärade den genom att ge den ett evigt liv. Kristus verk dödade döden genom sin uppståndelse. Mor Efraim illustrerar händelsen så vackert: ”Det kom fram blod och vatten, hans Kyrka, byggd från hans sida. Liksom Adams hustru togs från hans sida – Adams hustru var hans revben – så är vår Herres blod hans Kyrka. Från Adams revben kom döden, från vår Herrens revben livet.” Gud gick alltså in i döden för att rycka bort dödens makt från roten. Det är därför vi dagen efter långfredagen, alltså på lördagen, firar en gudstjänst som vi kallar gudstjänsten för ljusets lördag. Vi kallar den ljusets lördag eftersom Kristus på lördagen steg ned till det mörka dödsriket och lyste upp mörkret och befriade alla dem själar som väntat på Hans inkarnation. Alltså, genom sin död dödade Kristus döden eftersom Han är livet. Mörkret har nämligen ingen chans när Ljuset närmar sig. Och som ett Ljus förenades Kristus med den fallna mänskliga naturen för att upphöja den. Genom Kristus verk levandegörs den mänskliga naturen.

När ett barn föds så föds det i den fallna mänskliga naturen. När ett barn sedan döps och doppas tre gånger in i dopvattnet så dör barnet in i Kristus tre dagars död. Genom vattendopet blir barnet med sin fallna natur begravd med Kristus, för att sedan när barnet blir upprest från dopvattnet uppstå med Kristus med en förnyad natur. Det är exakt detta som aposteln Paulus förmedlar i ett av sina brev, när han säger:

”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.” (Rom. 6:3-6)

Nu, först nu, när vi alltså har döpts in i Hans död och uppstått med Hans uppståndelse, blir vi en del, en lem i Hans kropp. Vi blir en del av Hans Kyrka som Han skapade genom sitt verk: sin inkarnation, död och uppståndelse. Nu blir vi kristna, Kristus-lika, eftersom vi har fått vår natur förnyad efter Kristus och tillhör Honom. Som en kropp hör till sitt huvud, hör vi som kyrka till Kristus.

Men varför misslyckas en kristen med att leva ett Kristus-likt liv, trots att den kristne dött och uppstått med och i Kristus till en förnyad mänsklig natur? Detta för att den enskilde kristne ännu inte är fullkomligt lik Kristus. Vi är lika Kristus, men inte fullkomligt lika Honom. Vi är förenade, men inte fullkomligt förenade. Därför är föreningen med Gud, gudomliggörelsen, en livslång process. Men vem är det som för oss framåt och uppåt i vår gudomliggörelse? Vem är det som kommer leda oss till den fullkomliga föreningen med Gud?

Aposteln Paulus förklarar för Kyrkan, för de kristna, i Korint att de är lemmar i Kristus kropp och fortsätter med att fråga: ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga Anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud?” (1 Kor 6:19) Aposteln Paulus påminner de kristna i Korint och genom dem oss att efter dopet tar vi emot den heliga Anden i den heliga myrran. Den heliga myrran är det andra mysteriet som ett barn tar emot i och av kyrkan vid dopet. Det första är alltså dopet i vatten, genom vilket barnet dör med Kristus och uppstår med Honom, och det andra är den heliga myrran som är den heliga Anden och Andens verk.

Det är således den heliga Anden som låter fortskrida det verk som Fadern genom Kristus påbörjade. Den heliga Andens gudomliggörande verk förutsades av Kristus själv då Han sade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.” (Joh. 7:39) Evangelisten Johannes, som nedtecknade dessa ord, förklarar följande: ”Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” (Ibidem) Den heliga Andens verk handlar alltså om att göra oss mer och mer lika Kristus. Därför skriver Mor Kyrillos av Alexandria: ”Genom att bli delaktig av den Helige Ande, får människan nåden att formas till en full avbild av den gudomliga naturen.”

Den heliga Andens gudomliggörande verk påbörjades i och med pingstdagen, det vill säga på den femtionde dagen efter Kristus uppståndelse. Alltså, först efter Kristi uppståndelse och himmelsfärd, sändes den heliga Anden i världen för att fullborda skapandet av Kyrkan och låta gudomliggörelsens process fortskrida. Apostlagärningarnas andra kapitel berättar om detta och säger att alla lärjungar, som var församlade i Jerusalem, fylldes av den Heliga Anden. Lärjungarna blev således upptagna i Kristi död och uppståndelse och blev mottagare av den Heliga Andens fortsatta gudomliggörande verk. Därefter läser vi, i Apostlagärningarna, hur lärjungarna verkade som Kyrka. Fyllda av den heliga Anden, bedjande, fastande och nattvardsfirande, började de sprida Evangeliet till världens alla hörn. Och genom detta växte Kristi kropp i både bredd och djup. Bred, eftersom hon blev fler till antalet. Djup, eftersom hon för varje dag blev, och blir, mer lik Kristus!

Vi ser alltså att Gud Fadern skapar Kyrkan genom Sonen som förnyar den mänskliga naturen samt genom den Heliga Ande som för oss till den fullkomliga föreningen med Gud.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather
Categories: Kyrkan, Om Kyrkan