”Qsåyå” – En viktig höjdpunkt i den Syrisk- Ortodoxa nattvardsgudstjänsten
- By Eliane
- 1 juli, 2015
- Kommentarer inaktiverade för ”Qsåyå” – En viktig höjdpunkt i den Syrisk- Ortodoxa nattvardsgudstjänsten
En viktig höjdpunkt i den Syrisk-Ortodoxa Nattvardsgudstjänsten är den så kallade ”fraktionen” eller ”brytningen.” Den kallas ”qsåyå” på syriska (och ordet kommer från verbet ”qså” som betyder ”han bröt”). Under qsåyå stängs förhänget medan kören lovsjunger en hymn. Prästen (dold från såväl folket som dikonerna) bryter Kristus kropp och betsar den med Hans blod, samtidigt som prästen ber en bön som är oerhört vacker och återger i detalj den syrisk-ortodoxa kristologin. Bönen (som följer nedan med svensk översättning) är skriven av kyrkofadern Jakob Bar Salibi (från 1100-talet). En viktig notering är att under qsåyå så minns vi Kristus frälsande lidande och död samt hans begravning och uppståndelse, utan att Kristus för den delen återupplever lidandet, döden, begravningen och uppståndelsen.
”Prästen bryter och tecknar medan han säger denna brytningsbön av Bar Salibi:
Såhär led sannerligen Guds Ord i köttet och Han slaktades och Han bröts på korset och Hans själ skiljdes från Hans kropp, men Hans gudomlighet skiljdes aldrig någonsin varken från Hans själ eller kropp. Och Hans sida stacks upp med lansen och det kom blod och vatten från Honom som försoning till hela världen, och Hans heliga kropp betsades i dem. Sonen dog på korset för hela mänsklighetens synder. Hans själ återvände och förenades med Hans kropp, och Han förde oss från den vänstra sidan till den högra. Genom Sin hypostas blod stiftade Han fred, och Han förenade de jordiska med de himmelska, hedningarna med judarna, och det kroppsliga med det själsliga. På den tredje dagen uppstod Han från graven. Emanuel är En och Han delas inte till två naturer efter den odelbara föreningen. Så tror vi, så bekänner vi och så uttalar vi: att denna kropp hör till detta blod och att detta blod hör till denna kropp.”
Omedelbart efter fraktionen ber prästen en bön riktad till Fadern, som handlar om Kristus frälsande verk. Bönen är skriven av Mor Jakob av Serug (451-521) på vers (”mimrå” på syriska). Den är inte avsedd att lovsjungas (inga ”mimrå” lovsjungs) men hör ändå till den poetiska uttrycks stilen (och inte till prosa). Notera även det rika teologiska innehållet i bönen! Det är nämligen mycket vanligt i syrisk-ortodox tradition att uttrycka teologi i poetisk stil. Teologin som för övrigt uttrycks i kyrkans liturgiska liv är onekligen den vackraste och mest pålitliga.
Här följer en översättning av bönen:
”Sanne Fader, se Din Son, Offret, som behagar Dig;
ta emot Honom, som dog istället för mig och förbarma Dig genom Honom.
Ta emot detta Offer från mina händer och var tillfreds med mig;
och minns inte mina synder som jag har begått inför Din höghet.
Se, Hans blod blev utgjutet på Golgata för min räddnings skull;
och Han sökte efter mig, ta emot min bön för Hans skull.
Som jag har synder, så har du barmhärtighet vilken är vägande;
Din nåd väger mycket tyngre än de tunga bergen.
Se på mina synder och se på skuldoffret [som offras] för deras skull;
offret och skuldoffret är väldigare än synderna.
Eftersom jag har syndat uthärdade Din älskade spikarna och lansen;
Hans lidanden är tillräckliga för att behaga Dig, och genom dem ska jag leva.
Pris tillkommer Fadern som gav oss Sin Son för vår räddnings skull;
tillbedjan tillkommer Sonen som dog på Korset och gav liv åt alla.
Tacksägelse tillkommer Anden som bekräftade och fulländade vår frälsnings mysterium;
Treenigheten, upphöjd över allt, förbarma Dig över oss alla.”
by 